﻿Habackuk.
1.
Budskapet (profetordet, bördan) som profeten Habackuk (hebr. Chavaqoq) såg i en syn (vision). 
Hur länge, Herre (Jahveh), ska jag ropa om hjälp utan att du hör (lyssnar)? Jag ropar till dig – ”Våld (terror, laglöshet – hebr. chamas)!” Ändå vill du inte frälsa (rädda)! 
Varför visar du mig missgärningar och låter mig se skadan? Varför är tillspillogivning och våld (terror) framför mig, så att kiv och strid uppstår? 
Därför som en konsekvens är undervisningen (hebr. Torah) förlamad kraftlös och utan verkan – som en avdomnad hand, se Ps 77:3 och rätten kommer inte fram, eftersom de onda besegrar de rättfärdiga, därför är rätten korrumperad (perverterad, krokig). Samma ord ”förlamad” används om reaktionen från Jakob när han får höra att Josef fortfarande är vid liv, se 1 Mos 45:26. Resultatet av att överge Guds ordningar blir ett samhälle i kaos. 
Titta (er omkring) bland hednafolken (länderna) och se och förundras storligen ordagrant ”chockas bli chockade”, för se, ett verk ska bli gjort i era dagar som ni inte ska tro på, trots att det återberättas för er. 
Jag ska resa upp kaldéerna babylonierna, det bittra och impulsiva folket som marscherar över hela jordens bredd för att inta boplatser som inte är deras. 
Nu beskrivs babyloniernas arrogans: De är fruktansvärda och hemska, deras påbud (juridiska beslut) och deras majestät (styre) kommer från dem själva. De är sin egen lag och sätter upp sina egna spelregler. 
Deras hästar är vigare än leoparder och våldsammare än öknens vargar. Deras ryttare sprider ut sig, ja, deras ryttare kommer från avlägsna platser, de flyger som örnen (gamen – hebr. nesher), som skyndar störtdyker för att äta ta sitt byte. 
Alla kommer med ont uppsåt, deras ansikten är ivrigt inställda som östanvinden, de samlar fångar som sanden (lika oräkneliga som sandkornen). 
De hånskrattar åt kungar och furstar gör de till åtlöje. De förlöjligar varje fästning, de kastar upp jord (gör en anfallsramp) och intar den. 
När de sveper förbi som en vind alternativ översättning ”anden svepte förbi och jag var förvånad” med överträdelser är de skyldiga, även de som gör sin styrka till sin gud hebr. eloha – syftar på stormguden Marduk (Bel). 
Är inte du från urminnes tid (från öster) Herre (Jahveh), min Gud (Elohim), min Helige? Vi ska inte dö. Herre (Jahveh), du har förordnat dem för dom och du Klippa (hebr. tsor) ett omskrivet tilltal till Gud, har gjort dem till tuktan. 
Du som har ögon allt för rena för att se ondskan och som inte kan titta på det som är fel, varför ser du då på när de handlar trolöst och förblir stilla när den onde slukar den som är mer rättfärdig än han? 
Varför gör du människan som havets fiskar, som krypen som inte har någon härskare över sig? 
De tar upp dem med sina fiskespön, fångar dem i sina nät och samlar dem i sina fisketrålar och därför fröjdas de och jublar. 
Därför offrar de till sina nät och offrar till sina fisketrålar, eftersom deras mat är fet genom dessa redskap och deras mat riklig. 
Ska de få tömma sina nät och inte upphöra att kontinuerligt dräpa hednafolken? 
