﻿Psaltaren.
1.
Istället har han sin glädje i Herrens (Jahvehs) undervisning (hebr. Torah) och begrundar (tänker på; reflekterar över) upprepar lågmält hans undervisning (hebr. Torah) både dag och natt. Jos 1:8 Här används Guds personliga namn JHVH, som betecknar hans närvaro bland sitt folk. Det hebreiska ordet hagah innebär att mumla och tala för sig själv i en låg ton. Ordet ”meditation” skulle också kunna användas, men då samma ord ofta förknippas med österländsk religion är det viktigt att lyfta fram Skriftens uppmaning att endast livnära sig på Guds Ord. Denna koppling är tydlig i denna vers med uttryck som: ”har sin glädje i Herrens undervisning” och ”begrundar hans undervisning”. Torah (översatt ”undervisning”) används ofta som benämning på de fem Moseböckerna, men här syftar det bredare och innefattar hela Bibeln med alla Guds instruktioner. 
Han är som ett träd, planterat (omplanterat) vid vattenbäckar grönskande, fullt av liv, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl. I ett torrt klimat är tillförlitlig vattentillförsel livsavgörande. Troligtvis är det ett dadelträd som avses, se Jer 17:8. Dessa var (och är fortfarande) vanliga i Jeriko och Jordandalen. Det finns två ord för att plantera i hebreiskan. Det ena betyder att så ett frö, det andra är att flytta en planta och omplantera den. Det senare ordet används här! I följande vers växlar psalmen från att ha beskrivit en rättfärdig man till att beskriva de ogudaktiga. Det finns en litterär poäng med att den rättfärdige beskrivs i singular, medan de ogudaktiga är många och beskrivs i plural. Jesus sa att vägen som leder till fördärvet är bred och många går på den, det krävs ett aktivt val för att leva rättfärdigt, se Matt 7:13-14. Jesus säger att han är vägen, se Joh 14:6. Oavsett omständigheter kan den rättfärdige grönska. Frukten behöver inte forceras fram, utan kommer i rätt tid då det är skördetid. 
Så är det inte med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som inte har en relation med Herren, de är som agnar det värdelösa skalet kring vetet som förs bort med vinden när säden tröskas. De flyktiga agnarna står i kontrast till det väl rotade trädet som bär frukt i rätt tid, se vers 3. 
Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätta – hebr. qom) vid domen, inte syndarna sitta i de rättfärdigas församling. Det finns flera paralleller mellan vers 1-2 och vers 4-5. Två synonymer för stå används. I vers 1 är det hebr. amad (stå upprätt) medan i vers 5 används qom som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Det senare ordet återfinns även i Jes 26:19 om hur de döda en dag ska uppstå till evigt liv. Jesus använder det snarlika arameiska ordet när han talade till Jairus dotter, se Mark 5:41. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i vers 1, beskrivs nu i vers 4-5 vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare (vers 1). Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i vers 4-5: De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling. 
Herren (Jahveh) känner (vet; är involverad i; tar hand om) de rättfärdigas väg, men de gudlösas (ogudaktigas, ondas) väg förgås (hebr. avad) leder till fördärvet. Denna vers summerar hela den första psalmen, och hela Psaltaren: det finns två vägar – två sätt att leva sitt liv. Psalm 112 börjar och slutar också med samma ord som Psalm 1, se Ps 112:1, 10. 
